Markus Krunegård – Jag är en vampyr - Remixed by Detektivbyrån

Jag sitter här vid datorn och hänger, Josephine, min vackra Josephine sitter på min säng och gör sin svenskaläxa till imorgon. Jag sitter och är dj, bestämmer ljuden som strålar ut från underbara spotify,  och hon sitter och småmyser med sin stickning brevid sig :) Ibland kan livet vara härligt i all sitt krångel!

För krångligt har det varit, verkligen krångligt. Jag har tänkt, och tänkt och tänkt under helgen som varit, och sen har jag tänkt igen. Och någonstans där mitt i allt tänket har jag försökt att fatta klarhet om saker, att se klart i allt det grumliga. Och på nåt sätt tror jag att jag har fått rätsida på saker, tog tag i lite saker som har dragit ner mig på sista tiden ikväll.

Men jag är en vampyr, jag ljuger och spyr ( eller är det suger och spyr?) Skitsamma, den är bra iaf, och på nåt sätt är världen bra, trots att den är så fruktansvärd jobbig och komplicerad, och man kan faktiskt komma över folk hur jobbig det än känns. Det vet jag för jag så Fredrik på stan igår och inte hade jag någon lust att gå fram och prata med honom (eller jo, men jag var sjukt mycket nöjdare i den situationen jag var i, än vad jag någonsin skulle ha blivit av att ha gått och pratat med honom :D ) och inte hade jag någon lust alls att springa fram och kyssa honom (det här är absolut sanning, inte en bit av min kropp ville ha honom när jag såg honom, han var den han är, fredrik, men på nåt sätt hade han förlorat sin lyskraft) jag var väldigt nöjd med att jag faktiskt kände igen honom bakifrån och sen så fokuserade jag väldigt ärligt och helhjärtat på min fina Josephine och vårt underbara sällskap som var så fantastiskt trevligt :D Och sen tänkte jag inte med på F, förrän nu när jag loggade in på msn och såg hans namn. Så tänk, nu pratar vi faktiskt för första gången någonsin på typ 4 månader... schiesse!!

Och det är skönt, och jag är lugn, och jag vill inte ha Fredrik!! Jag är lycklig, för jag vill inte ha den som jag alltid har velat ha (eller iaf de senaste 3 och nästan halvt åren) Jag är fri från honom!!

Fast det betyder ju inte att jag inte vill ha kontakt med honom, men jag är inte kär längre!! :D

För jag är en vampyr och jag ljuger inte alls, jag är brutalt ärlig mot alla på den senaste tiden, för ärlighet vara längst även om det känns tungt just nu. Och även om allt känns tungt så är världen underbar!!!

På återseende allihopa och minns, ärlighet varar längst hur ont den än gör, och hörrni, glöm inte att alal sår läker och du kan gå vidare hur tungt det än känns!! Livet går vidare! Se på mig!!