Hej allihopa!!

Nu äntligen har jag bestämt mig för att börja blogga igen :) Det har varit väldigt många som varit på mig och bett mig ta tag i detta så nu, nu är det dags. Och för att göra första inlägget i min nya bloggperiod lite roligare så lägger jag upp en bild som betyder väldigt mycket för mig.




Ni kanske tycker att det bara är några tråkiga discokulor men för mig symboliserar de mycket, och minnet av när jag tog bilden väcker otroligt mycket vemod inuti mig. Förmodligen för att jag satt på ett uteställe i Tyskland, i Ulm, med många av min närmsta tyska vänner, men jag hörde inte alls mycket av vad som sas på grund av den höga musiken och jag hängde inte med i det lilla jag hörde på grund av bristande språkkunskaper. (ni vet ju själva hur svårt det är att höra va nån säger när man ändå pratar samma språk, det är ännu värre med ett annat språk.) Och precis så som jag kände då, så tror jag det är att vara hörselskadad. Tänk dig då att vara döv och inte ha någon chans att hänga med på vad andra säger...

Tänk vilken tur att det finns teckenspråk, och tänk vilken tur att det finns tolkar som kan förmedla mellan hörande utan teckenkunskaper och döva och hörselskadade. Hallelulja!! :D



(Och tänk vilken tur jag har som har fått chansen att lära mig teckenspråket och som kanske i framtiden kommer att bli tolk och få den underbara möjligheten att förmedla mellan kanske just dig och en trevlig döv medmänniska :D )